Det är sent på natten juldagen 2015 och jag sitter i en helt ny
skön Ikea-säng som jag köpte för knappt tre månader sedan.
Själva sängen är så pass stor att den nästan tar hela ytan i
sovrummet. En annan sak som också tar nästan hela ytan i sovrummet
är mina tankar och känslor. Ännu idag kan jag inte sortera dem
ordentligt.
Ångest, panik, sorg, desperation, ilska, bitterhet... kan jag
möjligtvis glömma något? "What the fuck just happened??"
- tänker jag medan jag går genom mitt Facebook-flöde. Jag går
igenom det men jag ser ingenting. Jag tänker inte ens på vad jag
gör. Jag vet inte ens vad jag ska göra. Har detta precis hänt? Jag
vill få någon normalitet tillbaka och bestämmer mig för att lägga
ner telefonen och försöka sova lite.
Hur kunde hon? Efter allt jag gjorde! Jag lämnade allt för henne
och våra barn! Ett jobberbjudande i Dominikanska Republiken, ett
dåvarande jobb på Fuerteventura, målet att flytta till
Storbritannien, flytta till ett land där jag inte visste någonting
om förutom att huvudstaden är Stockholm, sedan finns det Göteborg och
Malmö som har det mest kända svenska fotbollslaget utomlands; Abba,
Ikea och Roxette. That's it! Jag visste ingenting annat!
Jag hade ingen aning om Jantelagen, jag hade ingen aning om de
olika nazistiska rörelserna, jag hade ingen aning om
främlingsfientligheten som är så stark, jag hade ingen aning om
Småland, hur det såg ut, hur det var, hur det var att bo där, jag
kunde ingenting av språket, traditioner, systemet, NADA!
Jag äter färdigt min hotellfrukost som jag gjort varje dag de
senaste två åren. Jag missar inte en hotellfrukost för någonting
i denna värld. Är du bakis? Det är det bästa! Är du trött? Det
är som att födas igen! Är du bara "normal"? Passar
strålande! Det kan helt enkelt aldrig bli fel! Jag äter och går
tillbaka till mitt sovrum som planerat; dags att borsta tänderna och
gå till jobbet. En ny härlig dag i Corralejo väntar på mig, det
finns massor med sportaktiviteter för mig att arrangera och
slutföra. Livet är härligt på Fuerteventura.
Märta kom inte med mig. Märta äter sällan frukost. Hennes
frukost blir istället ett par cigarretter och Vodka Red Bull. Fast
idag blev det lite annorlunda. Jag kommer in i sovrummet och bemöts
av en fruktansvärd situation. Någonting jag hade aldrig sett. Märta
sitter i soffan med fötterna på soffan, med huvudet mellan sina
böjda knän och händerna i håret. Hon gråter. Hon gråter så att
jag blir rädd! Dagen innan hade vi gått in ett apotek och köpte en graviditetstest och kom i överens att hon skulle göra den första sak på morgonen. Hon hade gjort det nu. Det
blev positivt.
Jag minns hur universum stannade där och då. Våra liv
förändrades radikalt. För evigt. Ett krig som jag aldrig hade
kunnat föreställa mig var på väg in.
Jag känner hur känslan av panikångest fyller upp mitt bröst
och jag vaknar i min Ikea-säng mitt i det mörka Småland. Det hade
inte ens gått 15 minuter. Detta skulle bli en tuff natt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar