Lekar i sanden

En helt vanlig sommardag i Torreira strand. Många ligger i sanden och njuter härliga augusti värmen. Många andra badar i Atlanten. Livet är härligt, speciellt för alla 6-åringar... Alla utom en. Han har inga vänner att leka med. Sina föräldrar sover, hans äldsta bror följde inte med och mitten bror föredrar att leka med ett annat okänd små barn än just den ensam 6-årig kille.

De leker inte bara utan de leker under det hela eftermiddagen och han bygger dessutom sand broar och tunnlar. Han hade aldrig sett något så häftig i hela sitt liv. Han är frustrerad, uttråkad och ledsen. Hela eftermiddagen är bara smärtsamt tråkig...

Han bestämmer sig för att göra någonting åt saken och bjuda in sig själv i leken. Hans bror och sin lek kompis, en jämnårig liten tjej gillar inte. Han förstår inte. Han förstår inte och i ren frustration börjar han att förstöra alla broar och tunnlar sin bror och sin nya kompis hade byggt under hela eftermiddagen. Han visar dock inte sin ilska och frustration utåt utan han sjunger glatt och ler som det vore världens roligaste lek.

Det var inte.

Brorsan och den lilla tjejen tittar väldigt tysta men arga och tjuriga mot den lilla kilen. Vad håller han på med? De vänder ryggen, går bort och börjar om. Den lilla killen stannar sin förstörelse turné och tittar väldigt ledsen med världens tommaste och uttråkad blick. Nu hade han ingen och ingenting kvar... nu var det slut... ingen gillade honom och allt var förstörd...

Detta misstag skulle jag få betala för väldigt dyrt. Karma glömmer inte.

Nu sitter jag vid köksbordet och Märta står vid kökets entrén. Hon är arg med mig. Arg och hotfull. Skulle blicken kunna döda var jag död för väldigt länge sedan. Anledningen? Jag utförde en av världens grövsta brott: Efter att precis ha spenderat dryga 1900:- i en enda (av flera denna vecka och månad) veckohandel med handplockade julmat ingredienser speciellt utvalda av Märta känner jag mig frustrerad och uttrycker det i försiktigt utvalda ord. Allt jag ville var en Jul i lugn och ro med min älskade familj. Allt jag gjorde var att göra som hon ville. Som hon krävde. Som hon specificerade i hennes ultimatum. Allt jag gjorde var att göra mitt bästa för att nöja alla, ge allt jag kunde för att göra alla lyckliga. Det var inte tillräckligt.

Nu har ja exakt samma blick som den dagen för mer än 25 år sedan i Torreira strand... bara för att några dagar senare få ett dystert besked. Mina sandslott är förstörda...