Att vara tvungen att leva med sitt ex under obestämd tid på
grund av en bostadsbrist kan vara väldigt olika beror från fall
till fall. I mitt fall är det ren tortyr. Nej,det är inte överdrift
eller metafor utan verkligen rena rama psykologisk tortyr. Svårt att
svälja att denna som har bott med i mer än 6 år har förvandlats
till ett manipulativ, kallhjärtat och cynisk monster! Mycket mer än
svårt att svälja är att se och uppleva varje enda dag utan att
kunna reagera för att inte göra situationen ännu värre eftersom
det svävar i luften ett aldrig uttalat hot mot mig.
Svårt är bara förnamnet för att beskriva situationen. Det är
för jävligt! Det finns inte tillräcklig starka ord i det svenska
språket som kan användas!
Efter all kamp jag har kämpat igenom, efter alla slag jag har
slagit, efter allt jag har gjort för att kunna bygga upp ett Hem –
inte en byggnad utan ett Hem, på riktigt, med hjärta, mål, syfte
och själ!! – är det ren tortyr att se hur mina egna barn – som
jag har kämpat så mycket för – inte ens vill hälsa på längre.
Hur de inte längre söker kontakt. Hur de inte längre bryr sig om
pappan. Pappan har blivit den där snubben som kommer hem på kvällen
för att laga mat, tvätta, städa och eventuellt natta.
Pappan är
inte med mer än två eller tre timmar per dag. Om inte mamma får
nog av barnen och då skickar hon barnen till pappa som straff för
att de inte har sköt sig!
Jag lever självaste definitionen av ordet psykopat! Jag bor med
en psykopat!! Hon vet exakt hur hon ska vända mina barn mot mig!
Inte med direkta och konkreta ord, för det kommer inte att spela i
hennes fördel utan med baklänges psykologi! Just när jag kommer
måste det alltid vara dags för tänd brasan, tecknat på tv och
ligga under täcket i soffan. Helst med godis... eller popcorn...
eller chips...
”Säg så här: pappaaaa... vill du inte vara med oss?” -
säger personifierade djävulen till min äldsta. Han upprepar
givetvis! Han tycker om sin pappa och vill gärna vara med honom. Det
är inte han som har eller gör fel. Hon vet redan vilket resultat
denna handling kommer att ha!
Jag springer in i spisen och börjar laga maten. Förre skulle jag
istället stoppa mig i sängen direkt och gråta mig till sömnen.
Inte nu längre... ilskan är alldeles för enormt! Jag svara inte.
Jag vill inte prata. Om jag pratar vet jag att jag kommer att ångra
mig. Om jag pratar vet jag redan vem som kommer att vara offret. Om
jag pratar vet jag redan vem som kommer att spela offer. Skit
samma... hon spelar offer ändå!
”Nä-hä... pappa vill inte komma... han kanske vill inte stanna
med oss...” - svarar den cyniska djävulen med det sötaste
tonläget...
”Varför då?” - frågar den förvirrade ungen.
”Jag vet inte...”
Hos familjerådgivningen blir det dock inte mycket annorlunda.
Världens sötaste tonläget kommer helt plötsligt tillbaka och
anklagelsen kommer fram:
”Du vill aldrig spendera någon tid med barnen, du kunde komma
till oss på soffan! Det är så mysig ju, vi alla skulle vilja ha
dig där med oss, varför vill du inte vara med oss? Varför vill du
inte vara med dina barn? Jag förstår inte... och Erik blir jätte
ledsen jo...”
Jag hatar djävulen! Jag hatar! Hatar, hatar, hatar, hatar, hatar,
hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar,
hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar,
hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar!!! JAG HATAR
DJÄVULEN!!
Kan inte sägas tillräckligt många gånger... aldrig!!...
Hur kan någon vara så självisk, så egocentrisk som har magen
av att använda sina egna barn för att utföra sina psykopatiska
utspel? Hur kan hon leva med sig själv i vetskapen att hon gör allt
hon kan för att vända barnen mot mig? För att barnen inte ska
vilja vara med pappa, både idag och senare när han flyttar??
Varför använder hon inte sin energi för att hjälpa till med
hushållets arbetet så att pappan kan spendera lite tid med barnen
istället?
Varför använder hon inte sin energi i att hjälpa vår äldsta
att träna sitt språk och utföra övningarna som logopeden gav
istället?
Varför har hon förvandlats till en kallblod psykopat?
Ett ord endast.
Huset.
Men om det ska jag prata mer om någon annan gång...
Sex år efter berättar om mitt liv med fokus på min tid i Sverige. Portugis född 84, inflyttat till Sverige 2010. Sedan dess har gått rakt in i helvetet, kommit tillbaka och tillbaka kastad. Jag gör inte detta för på grund av mitt ego. Jag gör detta för att jag behöver att få fred i min själ. Alla namn har blivit ändrat men händelserna stämmer.
torsdag 10 mars 2016
Instruktionsbok om att slå sönder någon annans liv utan att kriga 1
Etiketter:
barn,
bostadsbrist,
brasa,
cynisk,
djävulen,
egocentrisk,
hatar,
helvete,
huset,
hycklare,
kall hjärta,
manipulativ,
monster,
ont,
psykopat,
smärta,
soffa,
tortyr,
utspel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar